Nu är det endast 9 dagar kvar till avresa och jag vet fortfarande inte om jag riktigt har fattat vad det är jag har gett mig in på. Det kan nog vara svårt att förstå om man inte är i samma situation som jag, men det hela känns så overkligt på något sätt. Jag menar, tanken av att en av mina största drömmar faktiskt ska gå i uppfyllelse... Det känns inte som att det är på riktigt. Oavsett är jag iallafal väldigt exaletrad (jag kom inte på någon bättre översättning av excited) över att få åka även om jag samtidigt är riktigt nervös över sådant som första mötet med värdfamiljen, första dagen i skolan, uttagningarna till olika sporter samt alla regler som finns gällande kläder i skolan osv. Det här är utan tvekan det sjukaste jag har bestämt mig för att göra i hela mitt liv!